Internet of things är nätverket av fysiska enheter, fordon, byggnader och andra objekt. Det är inbäddat med elektronik, programvara, sensorer, ställdon och nätverksanslutning som gör det möjligt för dessa objekt att samla in och utbyta data.
När sakerna förstärks med sensorer och ställdon, tillhör då tekniken mer av den allmänna klassen av cyberfysiska system, som även omfattar tekniker som smarta nät, smarta hem, intelligenta transportsystem och smarta städer. Varje sak är unikt identifierbar genom sina inbyggda datorsystem. Men kan samverka inom Internets infrastruktur. Experter uppskattar att IoT kommer att bestå av nästan 50 miljarder enheter 2020.
-
Brittisk entreprenör Kevin Ashton myntade termen år 1999, när han arbetade på Auto-ID Labs och experimenterade med RFID. Internet of things förväntas att erbjuda avancerade anslutnings enheter, system och tjänster som går utöver maskin-till-maskin (M2M) kommunikation och omfattar en mängd olika protokoll, domäner och program. Sammankopplingen av dessa inbäddade enheter (inklusive smarta objekt). Väntas inleda automatisering i nästan alla områden. Samtidigt som det gör det möjligt för avancerade tillämpningar som smart elnät och smarta städer.
"Internet of things" kan hänvisa till en mängd olika enheter. Som hjärtövervaknings implantat, biochip transpondrar på husdjur, elektriska musslor i kustvatten. Bilar med inbyggda sensorer, DNA-analyser, anordningar för miljö/mat/patogen övervakning eller enheter som hjälper brandmän i sök- och räddningsoperationer. Dessa enheter samlar användbara data med hjälp av olika befintliga tekniker och sedan kan de självständigt strömma data mellan andra enheter. Aktuella marknads exempel är smarta termostatsystem och tvättmaskin/torktumlare som använder Wi-Fi för fjärrövervakning.
Utbyggnaden av Internet-anslutna enheter kommer ge upphov till nya applikationsområden. Internet of Things förväntas också generera stora mängder data från olika platser, med behov av att snabbt indexera, lagra och bearbeta sådana uppgifter effektivt.